Stat Quo - Statlanta Recension
2010-07-19 @ 15:49:22
Stat Quo är ännu en i raden av artister som aldrig fick släppa något på Aftermath, han signades till Dre men även Eminems Shady Records och tanken var att plattan skulle släppas 2003, nu 7 år senare får han äntligen debutera.
Han inleder passande nog med "The Beginning" och konstaterar att "This is Statlanta, with no Eminem and no Dre, just the mothafuckin A (okay)" och gör en mäktig inledning med mullrande bas, som dock övergår till mjukare tongångar på spår två med Marsha Ambrosious som vackert sjunger "Welcome Back". Plattan fortsätter i soulens tecken med "Ghetto Of U.S.A." med Antonio McLendon och är ett av albumets bästa låtar.
Personligen hade jag inte förväntat mig så mycket soul-influenser och en del av dem är riktigt bra medans en del bara känns ihop kastade, största del av plattan har det soundet men vi hittar även "Catch 'Me" producerad av nya stjärnskottet Boi-1Da med Northern Profit, som låter lite mer typiskt Dirty 'South, men det är jäkligt bra.
Devin The Dude och Raheem DeVaughn gästar på "Lie To You" , men det blir ingen höjdare, däremot är inhoppet av Talib Kweli på "Allright" mer välkommet, han lägger en bra vers över ett pianodrivet beat och det är riktigt bra.
Sammanfattningsvis hamnar Stat Quo nånstans mellan T.I. och Outkast rent soundmässigt, ganska medelmåttigt emellannåt vilket gör att man snabbt tröttnar men när det väl är bra är det riktigt bra, förhoppningsvis höjer han sig ytterligare en nivå till nästa album.
Men jag tror att en Stat Quo uppbackad av Dr.Dre och Eminem skulle varit mycket bättre och man undrar om tanken var att "Statlanta" skulle låta såhär från början, men det ser lovande ut för framtiden i varifall.
6,5/10
Bästa Spår
"The Beginning"
"Ghetto USA" Med Antonio McLendon
"Catch Me"
"Cry" Med Brevi
"Allright" Med Talib Kweli
Stat Quo, Statlanta, Talib Kweli, Boi-1da, Recension, Hip Hop
Han inleder passande nog med "The Beginning" och konstaterar att "This is Statlanta, with no Eminem and no Dre, just the mothafuckin A (okay)" och gör en mäktig inledning med mullrande bas, som dock övergår till mjukare tongångar på spår två med Marsha Ambrosious som vackert sjunger "Welcome Back". Plattan fortsätter i soulens tecken med "Ghetto Of U.S.A." med Antonio McLendon och är ett av albumets bästa låtar.
Personligen hade jag inte förväntat mig så mycket soul-influenser och en del av dem är riktigt bra medans en del bara känns ihop kastade, största del av plattan har det soundet men vi hittar även "Catch 'Me" producerad av nya stjärnskottet Boi-1Da med Northern Profit, som låter lite mer typiskt Dirty 'South, men det är jäkligt bra.
Devin The Dude och Raheem DeVaughn gästar på "Lie To You" , men det blir ingen höjdare, däremot är inhoppet av Talib Kweli på "Allright" mer välkommet, han lägger en bra vers över ett pianodrivet beat och det är riktigt bra.
Sammanfattningsvis hamnar Stat Quo nånstans mellan T.I. och Outkast rent soundmässigt, ganska medelmåttigt emellannåt vilket gör att man snabbt tröttnar men när det väl är bra är det riktigt bra, förhoppningsvis höjer han sig ytterligare en nivå till nästa album.
Men jag tror att en Stat Quo uppbackad av Dr.Dre och Eminem skulle varit mycket bättre och man undrar om tanken var att "Statlanta" skulle låta såhär från början, men det ser lovande ut för framtiden i varifall.
6,5/10
Bästa Spår
"The Beginning"
"Ghetto USA" Med Antonio McLendon
"Catch Me"
"Cry" Med Brevi
"Allright" Med Talib Kweli
Stat Quo, Statlanta, Talib Kweli, Boi-1da, Recension, Hip Hop
